Köttindustrins grymmhet - omöjlig att bestrida?

På Oprah idag chockades Amerika med "unika video-inblickar" i kött- och äggindustrin. Själv tyckte jag att filmerna snarare glorifierade misshandeln av både höns och grisar; verkligheten är nämligen mycket grymmare i Kalla fakta-journalistik än i Hollywoodkamerornas falskhet. Jag har jobbat med både kreatur och fåglar och vet att det inte finns någon begränsning för hur omänskligt hemskt djur behandlas - och då har jag ändå bara erfarenhet från Sverige, som ska ha världens djurvänligaste lagstiftning. I USA vill djurvänner nu nämligen instifta den lag om minimum yta/djur som vi har haft i Sverige i över tio år, vi ligger väldigt mycket före övriga världen. Så verkligheten på en storproducent i morallösa Mellanamerika idag är förmodligen grisigare än någon av oss kan föreställa oss.

Man kan hastigt säga att problemet ligger i den dåliga lagstiftningen och i giriga företag, det är förvisso delvis sant men det är att förenkla och att skylla ifrån sig problemet. Faktum är att problemet är att konsumenterna inte bryr sig särskilt mycket, vanliga människor jämför priset på ekologiska ägg och vanliga och väljer med plånboken istället för medkänsla. Dessutom behöver människor upplysas om hur illa ställt äggproducerande kycklingar har det. För så är det ju, och ännu värre med kött, du ska ha ett riktigt saftigt bankkonto för att ens tänka på kött som är framställt med ett gott samvete. Och skulle alla äggproducenter ha ekologiska, frigående höns skulle det krävas enorma statliga bidrag, fantasisummor alltså som inte är överhuvudettaget realistiska, och ändå skulle produkterna då bli svindyra och dessutom inte räcka till för marknaden, vilket skulle skjuta priser i höjden, folk skulle köpa danskt på netto istället och så har vi förlorat alla eventuellt investerade låtsaspengar. Det som måste hända för att det ska bli en förändring är att människor börjar tänka ekologiskt själva. Konsumenterna måste sätta gränserna och inte producenterna. Motarbetar du inte så samarbetar du, helt enkelt, och det är inte så många som har råd att motarbeta. Det är helt enkelt inte möjligt att vända på en hel industri vare sig med statligt bidrag eller människors godvilja. Är det verkligen så omöjligt som det verkar? Tycker människor helt enkelt inte synd om kor och grisar utan ser dem bara som objekt? Skulle de påverkas av utökad belysning och information, eller är priserna viktigare för gemene man? Jag köper själv ofta billigt kött när det finns, trots att jag vet vad som finns i bakgrunden, jag går inte och tänker på hur söt en ko kan vara när jag väljer mellan karré eller bringa, jag ser en produkt och ett pris, för man vill inte tänka på det. Man kanske tror att problemet försvinner när man väljer att inte låtsas om det.

Nu så tror jag inte att det är särskilt många som verkligen tror på att djuren kommer ha det "bra" i framtiden. Det gör det ännu starkare av alla som lägger tid och energi på djurrättspolitik, eller som slutar äta sådan mat de egentligen älskar för djurens skull. Människor som vet att de är "en piss i mississippi" men som ändå kämpar är verkligen inspirerande. Vegeterianism blir mer och mer utspritt och accepterat, men det är ingen epidemi, köttindustrin kommer att bestå. Tyvärr lever vi i ett samhälle där problem inte erkänns som ett problem förrän det har uppdagats i TV3-dokumentärer. Information är hur som helst nyckeln. Alla människor måste få veta hur det ligger till så att de kan göra individuella aktiva val själva, och när tillräckligt många har gjort djurvänliga val tillräckligt länge och tillräckligt mycket press ställts på tillräckligt många företag av tillräckligt många medier, då kommer det att vända i viss mån. Det är kanske inte så mycket som kan förbättras i vårt land, kött får man ju som bekant av att döda djur och att döda djur är ingen Askungen-saga, det kommer det aldrig att bli. Det vi pratar om är att göra kycklingens knappa månadslånga liv lite mer drägligt och att få bättre transport- och boendestandard för alla slaktdjur och äggkycklingar. Bättre kontroller av djurens miljöer, och att se till att människor med god moral hamnar på de viktiga posterna. Det finns förstås mycket som ska göras. Men det måste börja med dig och mig. Vi måste enas om vad det är vi vill. Men är det ens möjligt?